Sida:Förarbetena till Sveriges Rikes Lag 7.djvu/655

Den här sidan har korrekturlästs
641
RÄTTEGÅNGSBALKENS HISTORIA

tijd notificationen om appellation för comparitionsterminen bör skie; fördenskull synes wara nödigt, att den wädiande parten blefwo imponerat straxt sin wederpart om sin interponerade appellation kundgiöra.


§ 24.

Förbiudes dommaren att fälla onödige interlocutoriæ- och upskotzdommar, uthan parterne i det måhlet, de twista om, måge tydeligen och fulleligen wara åthskilde, och icke med några onödige interlocutorier och afskieder samt upskoffzdommar belastas och uppehållas; så finnes det uthaf dagliga förfarenheten, att dommaren och rätterne gierna giöra flijt, så mycket som möijeligit är, att undfly alla interlocutorier, att saken alt med en gång afgiöra, der icke desto större orsaker äro att skrida till interlocutorier; men det är att beklaga, att en stor dehl parter, och särdeles de, som andras goda om händer fådt, blifwa dragne för rätta, och se sig icke undkomma betalningen, formera allehanda præliminairqvæstioner, hwaruppå de sökia rättens uthslag, som de jembwäl undfå, och effter omständigheternes öfwerläggande, när debitoren succumberar, söker han straxt deremot appellation till högl. Kongl:e håfrätten, och fast appellationen förwägras att emottagas, effter saksens beskaffenhet, så påstår han icke desto mindre rättens attest om appellations tillbud att dermed sökia högl. Kongl:e håfrätten, hwarwid rätten effter processen och andra Kongl. Maij:ttz nådige förordningar synes hafwa foug att fortfara med saksens laglige afslutande, och intet dermed stanna för sådane emot processen sökte upskåf, så mycket mehra skadelige för deras wederparter, som uti ingen dehl præstanda præsterat hos judicem a qvo, icke heller, när de komma tillbaka, wijsa någon attest, att saken är uti högl. Kongl. håfrätten uptagen; och på det en sådan tergiversant debitor må winna tijden, sine creditorer till skada, lembnar han sedan alt bekymmer att fullföllia sin sak och giöra sine ödmiuke påminnelser hos den högl. Kongl. håfrätten om uthslag, blifwandes således for en ringa interlocutoriæresolution hela hufwudsaken tillbaka, undertijden i någre åhr, dem till stor skada och hinder, som sitt goda på god tro uthländt; och ehuruwäl att i samma punct wid ändan tillåtes appellation, så wida som parten icke bindes eller beswäres till sielfwa hufwudsaken, så weth man sällan hända,

att, när någon sådan interlocutaria skier, den icke något dependerar

Utlåtanden.41