11 §. Föräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, lärare eller andre, som genom koppleri till otukt förleda barn eller dem, som under deras lydnad eller uppsigt ställde äro, skola dömas till straffarbete i fjerde eller femte grad; waren ock medborgerligt förtroende för alltid förlustige.
12 §. Förleder någon, under sken af gudaktighet eller religionsöfning, annan till otuktig eller lastbar lefnad; dömes till straffarbete i fjerde eller femte grad.
13 §. Sprider någon uti skrift, målning, teckning eller bild, som tukt och sedlighet sårar; straffes med böter eller fängelse.
Lag samma ware, om man genom annan gerning sårar tukt och sedlighet, så att allmän förargelse eller fara för andras förstörelse deraf kommer.
21 Kap.
Om eldskada af uppsåt eller wållande; så ock om annan skadegörelse å egendom.
Sätter man uppsåtligen eld å hus, byggnad, skepp eller annat, der menniskor bo eller wanligt eller wetterligt är att de eljest wistas, eller å något, hwarifrån elden till sådana boningar eller wistelserum lätteligen spridas kan; dömes, för mordbrand, till straffarbete i andra eller tredje grad. Fick någon deraf swår kroppskada; warde mordbrännaren fälld till straffarbete i första grad.
2 §. Föröfwar man mordbrand, som i 1 §. sägs, då allmän farsot, uppror, fiendes åträngande eller annan sådan nöd eller fara för handen är, eller sker mordbrand å hus eller byggnad, der stor folksamling är, som för fara blottstäles, eller å kruthus, eller i stad, köping eller by, eller annat sådant ställe, der månge sammanbo; då skall ock till straffarbete i första grad dömas.
3 §. Har någon uppsåtligen satt eld å uthus eller annan byggnad, skog, torfmosse, wexande eller skuren gröda, sädesstack, hö- eller halmstack, wed-, timmer- eller brädhög, eller dylikt, som annan tillhörde och så aflägse låg, att wån ej war det elden derifrån till menniskors boningar eller wistelserum spridas kunde; dömes till straffarbete i fjerde eller tredje grad, och om någon af den brand fått swår kroppskada, till sådant arbete i andra grad.
4 §. Wisste gerningsmannen, att å ställe, som i 3 §. sägs, någon förewar och för fara blottställdes; ware lag, som för hwarje fall i 1 §. sägs.
