Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 17 —

UNDER GRÖNA HVALF.


DU, som sist fann världen ha för högt till taket!
Du, som sett dig skygg på himlens granna ljus!
Följ mig, du, som frös i gyllne stjärngemaket,
till vår gamla moders gröna, låga hus!
Du, som ej med grubbel fann din fasta punkt!
Kom! Där inne hjärtat blir så lugnt — så lugnt.
Där bland rosensnår
tanken hvila får,
hvila ut från långa, bittra år.

I din barndoms dagar var du jämt där inne.
Då var moder jorden dig så skön och kär.
Men din fröjd i lunden vek med barnets sinne,
och i murstensöknen vardt du resenär.

2. — Jacobson.