Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 27 —

HÄMPLINGEN OCH KRÅKAN.


HÄMPLING satt allen
på sin vissna gren,
sörjde sommarns alla ljufva stunder,
dör för hvarje lock,
när hans syskonflock
drog till sol och bröd i söderns lunder.

Dagen gaf ej kost,
natten kom med frost,
nordanvädret kände ej förskoning.
Sista löfvet föll.
Minnet kvar dock höll
sångarn här i vackra drömmars boning.

Här bland vårens blad
han fått vakna glad