Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 31 —

DÄR DE GULA BLADEN FALLA.


BOR i själen höstetid,
sök bland gran och fur ej frid!
I sin barrdräkt ständigt rika,
stå de höga helgon lika.

Nej, till vissna lunden stig,
där fins balsam just för dig!
Ingen skall till doms dig kalla,
där de gula bladen falla.

Kronan där bestod ej prof,
blef den kulna nattens rof.
Och på hvarje blad och blomma
alla grenar snart stå tomma.