»Ska jag baka», sa prinsessan. »Jag kan inte baka, för det har jag aldrig lärt mig.»
»Ja, men gå måste du, eftersom prinsen har sagt det», sa Håkan. »Kan du inte baka så kan du väl lära dig det. Du får se efter hur de andra göra, och när du går hem om kvällen ska du stjäla några bröd åt mig.»
»Jag kan inte stjäla», sa prinsessan. Men mannen sa att då fick hon lov att lära sig det, då, eftersom det var så ont om bröd i riskojan.
Så snart hon gått sprang Håkan en genväg och kom till slottet före henne. Han tog av sig lösskägget och kastade undan tiggarkläderna, och så klädde han sig som den prins han var. Prinsessan var med vid baket hela dagen och när hon skulle gå hem gjorde hon som mannen bett henne, hon plockade alla fickor fulla med bröd. Men just som hon skulle gå kom prinsen och sa:
»Den där tiggarkärringen känna vi inte, så det är bäst att se efter om hon stulit något med sig innan hon går.»
Han stoppade själv ner händerna i hennes fickor för att leta, och när han fann bröden blev han väldigt arg och skrek och domderade. Hon grät och bad om förlåtelse och sa, att det var mannen hennes som sagt att hon skulle stjäla bröden, och då måste hon ju göra som han sagt. Prinsen sa att hon egentligen skulle ha straff, men för mannens skull ville han förlåta henne. Och så fick hon gå.
Så fort hon var borta kastade han av sig prinskläderna och klädde ut sig till tiggare igen och sprang hem till
