Sida:Forna dagars jul i Bjuråker – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/3

Den här sidan har korrekturlästs
30
LOUISE HAGBERG.

fanns det vanligen en brännvinsapparat, men sedan husbehovsbränningen år 1855 blivit förbjuden, tordes man ej mera gå öppet till väga, utan då stängdes ladugården helt försiktigt, man fick ju ta sig i akt för länsman, som kunde komma helt oförhappandes. Men se, då var det ett nöje för barnen att springa omkring och skrämma gummorna. »Nej, du får inte komma in», lät det då, »för jag håller på att koka drecka i snorbotjen».[1]

Brännvinet skulle ha ett visst gradtal, och det första brännvinet, som var mycket starkt kallades »förstdroppar». En gång, så berättas det, voro några herrar däruppe och jagade i närheten av en avlägsen by och bland dem själva överståthållaren. Under jaktens strapatser hade så en av jägarne fått skoskav och ville bota det med brännvin. »Har ni något brännvin?» frågade de en gumma. »Nej, brännvin har jag inte, men förstdroppar det kan ni få», svarade gumman utan en tanke på att hon på så sätt röjde, att hon hade kokat brännvin hemma, oaktat att husbehovsbränningens dagar då voro förbi.

Fastän brännvin ju var den vanligaste drycken — även kvinnor togo en tår av julbrännvinet, som söps med sked — så fanns det likvisst hem, där det ej alls förekom. De hade för övrigt ett alldeles särskilt sätt däruppe att ta bort smaken för brännvin redan hos små barn. De togo och hällde dem fulla både utan och innan, och därav blevo barnen, påstås det, så skrämda, att de sedermera aldrig ville smaka brännvin.

Förutom brännvin skulle det alltid vara gott hemkokt rostat juldricka, av vilket det vanligen bryggdes två sorter till jul i ett par stora tunnor, till sommarölet däremot tre. Bjuråkersbon, som är i besittning av en livligt spelande fantasi, har särskilt lätt för att »dikta ord», och i en gård, där brännvin ej brukade förekomma men däremot starkt gott dricka, hade drängarna döpt de olika sorterna till »Rummeldus», »Busbas» och »Passlagom.»

När juldrickat, som bereddes av hemmalt, skulle bryggas, gällde det att vara tidigt uppe, redan kl. två, tre på morgonen för att

  1. »Snorbotjen» eller »snorbocken», skämtsam benämning på brännvinsapparaten.