Sida:Forngutnisk ljudlära.pdf/28

18

Sven Söderberg.

Anm. I relativa partikeln sum har GL. i likhet med fsv. u för fno. e, fno. sem. Jfr. fsv. num med fno. nema. — Om o och v i ol, iorþ, fiugur och tiugu se § 13.

§ 6.

1. När vokalerna o och u äro långa, svara de i allmänhet till fno. ó och ú:

   blota S: 1 = fno. blóta,	hus 26: 2 fno. hús,
   op 22 = fno. óp,	luka 3: 1 = fno. lúka.

2. O för fno. ú har GL. i ordet moghi 12 pr., 19: 36 m. fl. st., fno. múgi (múgr), fsv. mughi och moghi (Rydq. II 200), samt, i likhet med fsv., i alla sådana ord, i hvilka vokalen utgör rotstafvelsens slutljud:^[1]

   boa 13: 3 = fno. búa,	snoþ (fem.) 23: 2 = fno. snúðr (mask.),[2]
   bo, bonaþr 65 = fno. bú, búnaðr,	bro 52 rubr. = fno. brú,
   troa (inf.) 1 = fno. trúa,	ko (acc.) 20: 14 = fno. kú, nt. kýr.
   tro (dat. sing. fem.) 1 = fno. trú (trúa),

   Negativpræfixet, som både i fno. och fsv. ömsom heter ó (o), ömsom ú (u), har i GL. blott den förstnämnda formen. Om o för fno. vá se sid. 16 not. 3.

3. U motsvarar fno. ó uti hugunda 19: 18 (gt. pl.), fno. hógyndi (vanligen hǿgindi, se Rydq. II 130). Då i-omljud saknas i hugunda, tillhör denna form sannolikt icke en neutral ja-stam såsom fno. hógyndi, utan utgår förmodligen från ett fem. sing. hugund, liksom man till dat. plur. sannundum S: 5 väl bör förutsätta en nmt. sing. fem. sannund, motsvarande fno. neutr. pl. sannyndi eller sannindi (se Leffler Bidrag p. 306).
4. I neutr. af räkneordet två, fno. tvęir, fgutn. tveir, har GL. i likhet med fsv. tu 19: 32, svarande till fno. tvǫu.

§ 7.

1. Y svarar i GL. till tre fno. ljud, nämligen, 1:o fno. y, i-omljud af u och o^[3]; 2:o fno. ý, i-omljud af ú, jú, jó; samt 3:o fno. ǿ, i-omljud af ó:
   1. Jfr. Dansk Antiqv. Tidskrift 1858—60 p. 252 och Rydq. IV pag. 68.
   2. Jemför Tamm p. 49.
   3. När deremot y i fno. uppkommit genom u-omljud, har fgutn. bevarat grundljudet: fno. syngva heter i GL. singa (el. singva?), se § 13. I ett i GL. förekommande ord är y möjligen uppkommet genom u-omljud af i, nämligen i þrysvar 13: 5, fno. þrysvar (af þrisvar). Det är dock mera sannolikt, att þrysvar antagit y i analogi med tysvar, som visserligen icke förekommer i GL., men helt visst under denne form funnits i språket; fno. tvisvar och tysvar, fsv. tysvar, Rydq. II 507.