Wikisource

Sida:Forngutnisk ljudlära.pdf/29

Den här sidan har korrekturlästs


19
Forngutnisk ljudlära.
    1. y = fno. y:
      synir 20: 8 = fno. synir, byrgia 56: 1 = fno. byrgja.
    2. y = fno. ý:
      hysa 2: 2 = fno. hýsa, lysa 3: 1 = fno. lýsa.
    3. y = fno. ǿ:
      dygr 22 = fno. dǿgr, byta 2: 2 = fno. bǿta,
      tykr 6: 3 = fno. tǿkr, rykta 21: 2 = fno. rǿkta.
  2. Ännu ett fjerde fno. ljud blir i GL. ersatt med y, nämligen det korta ö-ljudet, ø, men blott i ett enda ord: yx 8 pr., S: 3, fno. øx, i hvilket ø uppkommit genom u-omljud af ę (Wimmer Fno. Forml. § 13). Andra i GL. förekommande ord, som i fno. hafva genom u-omljud uppkommet ø, sakna omljud;[1] se § 3. mom. 7.
  3. GL. har genom i-omljud uppkommet y i följande ord, som i fno. antingen alldeles sakna omljud eller också vid sidan af en form med omljud hafva en utan omljud:
    lyndir = fno. lundir, rygr och rugr = fno. rugr,
    atbyrþ = fno. atburðr, ypin = fno. opinn,
    fyndr = fno. fundr (och fyndr), myþrni = fno. móðęrni,
    syn = fno. sjón och sýn,  drytning S: 1 = fno. dróttning.
    byn = fno. bón och bǿn,

    Orden lyndir—rygr äro omtalade § 3 mom. 4c; se der också om y uti bryþlaup och bryttuga. — Om ypin se pag. 6 not. 1.; om myþrni § 3, mom. 4e.

    I ordet drottning har gutniskan ensam i-omljud; fsv. har i likhet med fno. o-omljuden vokal i detta ord. Ord, som äro bildade med suffixet -inga, bruka hafva i-omljud i de nord. språken[2], och jag förmodar, att den gemensamt nord. formen varit drǿttning med i-omljud, men att i fno. och fsv. den ursprungliga vokalen återigen inträngt i ordet från stamordet dróttinn.

  4. Y motsvarar fno. i uti rypta 28 pr. = fno. ripta, ryst, subst. i acc. 19: 37, jfr. fno. hrista. Med rypta för ripta jemför det stundom i äVGL. förekommande gypta för gipta. Med ryst jemför danska at ryste.
    1. ↑ Fno. har också ett ø, som står som i-omljud af o. Leffler har emellertid visat (Bidrag p. 281, not. 3), att ø blott skenbarligen är i-omljud af o, utan att det verkliga i-omljudet af o är y (med u såsom öfvergångsled), hvilket emellertid i ett visst fall senare öfvergått till ø i fno. Sålunda anser jag ø hafva kommit i st. f. ett äldre y uti fno. øfri (efri) och øfstr (efstr) af of. GL. har här y: yfri 19: 25, yfrstr 26: 5.
    2. ↑ Jfr. fno. hęlmingr af halfr, -lęndingr af land, firðingr af fjǫrðr, kęrling af karl m. fl.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Forngutnisk_ljudlära.pdf/29&oldid=543211”