Fno. har nio långa enkla vokalljud; om man undantager ǫ́, som uppkommit genom u-omljud af det långa á och aldrig funnits i gutniskan (se § 13), kunna de åtta återstående med visshet antagas en gång hafva varit allmänt nordiska. I GL. är detta antal reduceradt till sex, och förminskningen beror derpå, att en allmän ljudskridning egt rum mot schemats ytterkanter, ifrån öppna ljud till mer slutna: det långa ä-ljudet har öfvergått till ē,[1] långt ö-ljud (ǿ) till ȳ och äfven ē har i de fleste fall öfvergått till ī. Af de långa mellanljuden qvarstår allenast ō på sin ursprungliga plats. Deremot har det korta о̆ deltagit i ljudskridningen och i allmänhet öfvergått till u (§ 5).
§ 9.
De korta vokalerna äro i GL. likaledes blott sex mot nio i fno.
Kort ö-ljud (ø) har i gutniskan såsom regelbunden ljudutveckling funnits allenast i ett ord och liksom det långa ö-ljudet (ǿ, se § 7) öfvergått till y (yx, fno. øx, se § 7, mom. 2). U-omljudet af a, som i fno. föreställes af ǫ, fins i GL. endast i några få ord och utmärkes dels med o, dels med u (se § 13). För i-omljudet af a, i fno. grammatiken föreställdt af ę, samt ursprungligt kort e, har GL. blott ett tecken: e, som sannolikt också i begge fallen uttalats på samma sätt, nämligen liksom i nygutn., som ett kort, öppet ä (se Säve M. p. 220).[2]
§ 10.
De i GL. förekommande diftongerna ai, au, oy motsvara de fno. diftongerna ęi, ǫu och øy samt de got. diftongerna ai och au, af hvilken senare oy
- ↑ Att uttalet ē (långt slutet e, jfr. pag. 7 not. 1) i st. f. det äldre ä (ę́) existerat redan på den tid, då GL. nedskrefs, kunna vi sluta deraf, att öfvergången från ǿ till y, från é till i och från о̆ till u redan är fullbordad i denna. Ty den här påpekade ljudskridningen, hvarigenom öppna vokalljud öfvergingo till närmast beslägtade slutna ljud, har sannolikt icke drabbat ett ljud i sänder, utan alla de ifrågavarande ljuden på en gång.
- ↑ Äfven i fno. hafva det korta e-ljudet och det korta ä-ljudet (ę) tidigt sammansmält till ett ljud: jfr. Lyngby i T. f. F. og P. II p. 308 och Gislasons Frumpartar pag. 37.
