Sida:Forngutnisk ljudlära.pdf/36

26

Sven Söderberg.

2. fno. síðan, meðan, neðan, meðal-; þeþan 13: 3, fno. þeðan (þaðan); samt fno. á uti räkneorden: fiurtan 8 pr., femtan 20 pr., siextan 20: 9, fno. fjórtán, fimtán, sextán.

   I motsvarar fno. i uti: byrþingr 36: 1, fno. byrðingr; -lendingr (utlendingr 28: 6, laigulenningar 3: 2), fno. -lęndingr; drytning S: 1, fno. dróttning; erfingi 14: 2, fno. ęrfingi; lykil 36: 1, fno. lykill; drotin 2: 3, fno. dróttinn; haiþinn S: 2, fno. hęiðinn; laglika 26: 1, fno. lǫgliga; iemlika S: 2, fno. jafnliga.

   U motsvarar fno. u uti: hafuþ 23: 4, fno. hǫfuð; saþul 45: 1, fno. sǫðull; harund 19: 33, fno. hǫrund; þriþiungr 8: 1, fno. þriðjungr; fiarþungr 24: 3, fno. fjórðungr; siettungr 19: 35, fno. séttungr; kunungr S: 2, fno. konungr; kunnugr S: 2, fno. kunnugr; bloþugr 8 pr., fno. blóðugr.

   Undantag. Forngutn. a motsvarar fno. i uti det till fno. systkin svarande fgutn. ordet, som i GL. förekommer blott i gt. pl. syscana 24: 5 bis.; nt. har förmodligen hetat systkan; jfr. Wimmer: Navneordenes böjning i ældre Dansk, p. 33.. — Forngutn. e motsvarar fno. a uti ändelsen eri fno. ari: domeri 61: 1, fno. dómari; rauferi 39, fno. rǫufari; maisteri Säve Runurk. N:o 35, fno. męistari; skytteri Gotl. Runkalender, Liljegren pag. 280, fno. skytari. Fgutn. eri är äldre än fno. ari, som uppkommit af ęri genom inverkan af r på den föregående vokalen (se Wimmer Fno. Forml. § 64 anm. 2. och Leffler Bidrag p. 15 not. 4). Likaledes har fgutn. bevarat ändelsen eri i de neutrala ja-stammarne alteri S: 5, fno. altari (och altęri), och hunderi 28: 4, fsv. hundari. — Forngutn. i motsvarar fno. a uti: laiþingr S: 6, fno. lęiðangr, fsv. leþunger; þianista 6 pr., fno. þjónasta, fsv. þianosta, þiænesta, þianist (Rydq. IV 126), samt hailigr (þa iru ohailig dur hans) 37 pr., fno. hęilagr, fsv. hælagher (Rydq. II 386), got. hailags (på Bukarestringen). — Fgutn. u motsvarar fno. a uti kaupungr 13 pr., fno. kǫupangr, fsv. köpungr. Om hugunda 19: 33 och sannundum S: 5, se § 6.

C. Vokalöfvergångar.

§ 13.

U-omljud. Detta omljud, som spelar en så betydande rol icke blott i fno., utan också i fsv., har deremot utöfvat ringa inflytande på gutniskans utseende. Lefvande träffas detta omljud i GL. blott i samma tillfälle som i fsv., nämligen i andra stafvelsen af adj. på -al och -ar: gamul (n. pl.) 65; annur (fem. sing.) S: 4, (n. pl.) 16: 1, 19: 32^[1]. I betonade stafvelser åter saknas detta omljud icke blott liksom i fsv. i sådana former som markum och lagum, af mark och

1. Fem. på -ul och -ur af adj. på -al och -ar i mask. fans i Gutamålet ännu i förra årh., enligt hvad Säve upplyser hos Molbech pag. 229 not.