Sida:Forngutnisk ljudlära.pdf/39

29

Forngutnisk ljudlära.

1. e — i	(fno. e — i): skiel 22 — skilja 3: 3 (se pag. 12),
   a — e	(fno. a — ę): namn 22 — nemna 3: 3
   	(fno. á — ę́): mal 2: 2 — mela 56: 1,
   o — y	(fno. o — y): forn 24: 2 — fyrnska 4,
   	(fno. ó — ǿ): fotr 16: 1 — fytr 19: 15,
   u — y	(fno. u — y): sun 13 pr. — synir 20: 8,
   	(fno. ú — ý): hus 3: 4 — hysa 2: 2,
   iau — y	(fno. jó, jú — ý): þiaufr 39 — typt Add. 5: 1,
   au — oy	(fno. ǫu — øy): draumbr S: 1 — droyma S: 1.

2. På det omljud, som i fno. ofta eger rum framför ett af s uppkommet r, och som till sina verkningar öfverensstämmer med i-omljudet, finna vi exempel också i GL.: heri 58, fno. hęri (ty. Hase); bera (impf. beraþis) 23 pr., fno. bęra (af bęrr, nudus, jfr. Oxf. p. 61); yr, fno. ýr (jemte ór, got. us); oyra 19: 6, fno. øyra (got. auso). Men kar 63: 3, fno. kęr (got. kas); þar 20: 14, fno. þę́r (got. þos); tvar 24, fno. tvę́r (got. tvos)^[1]. I fsv. finna vi intet fullt säkert exempel på detta omljud.
3. Af den inverkan, som ett g eller k i fno. stundom har på ett föregående a, i det att detta liksom vid i-omljud öfvergår till ę (Wimmer Fno. Forml. § 12 anm. 3), finna vi spår också i GL. i verbet draga: vi träffa af detta verbum i GL. två former, skrifna med e: præs. konj. dregi 13: 3, part. præt. dregit 19: 32. I fno. eger denna ljudförändring rum blott i partic., och ursprungligen har detsamma väl varit fallet i gutniskan, men här har sedermera genom ömsesidig inverkan præsens fått e och partic. åter a. I GL. har detta verb nämligen, utom på de två nämnda ställena, alltid a i præsens och part. præt., t. ex. draga, dragi, dragin, dragit 13 pr.; men i nygutn. har den omljudna vokalen blifvit enherskande: det heter i præsens dräga, i partic. præt. drägi (Säve St. V. p. 15). Andra ordformer, som i fno. antaga det här omtalade omljudet af a till ę, hafva i GL. a: takin 6: 2, fno. tękinn; daghi 3: 3, fno. dęgi.

§ 15.

1. Brytning har gutniskan, merendels i öfverensstämmelse med fsv., i flere ord, som i fno. hafva obruten vokal: iek S: 2, fno. ek, fsv. iak, iak (jfr.
   1. Jemför också nygutn. diaur (Säve M. pag. 249) med fno. dýr, got. dius.