Sida:Forngutnisk ljudlära.pdf/52

42

Sven Söderberg.

naudsynar), fno. nǫuðsynjar, nt. pl. af nǫuðsyn, och osinum, fno. úsynjum (se pag. 15). Efter y skrifves i GL. intet i, förmodligen emedan halfvokalen icke på ett nog märkbart sätt förmådde göra sig hörbar i uttalet efter detta ljud: Visbyar 45: 1 (jfr. fno. bǿjar, gt. sing. af bǿr), flyandi S: 3, fno. flýjandi. Dock skrifves husfroyia med i efter oy 36: 1, fno. húsfrøyja.

§ 26.

Konsonantinskjutning eger i GL. rum, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bruket i fsv., i följande fall:

d inskjutes mellan ll och r samt nn och r: scieldr 19: 8, fno. skellr, præs. af skella; faldir (för faldr § 30) 20: 15, fno. fęllr, præs. af falla; aldra 9 rubr., fno. allra, gt. pl. af allr; vindr 4, fno. vinnr eller viðr, præs. af vinna; sandr 4, fno. sannr eller saðr; andrar 8: 2, andrum 25: 3, andru 19: 23, fno. aðrar, ǫðrum, ǫðru, af annarr; mandr, fno. maðr (mannr). I de två sistnämnda orden vexlar ndr med þr i GL.: aþrir 28: 5, aþrar 2: 2, aþrum 25: 5 o. s. v.; mandr läses enligt Säve (Urk. p. 61) i GL. 40 ggr, men maþr 54 ggr.^[1]
b inskjutes regelbundet mellan m och r: draumbr S: 1; sembr S: 6, fno. sęmr, præs. af sęmja; hambri 8 pr., fno. hamri, dat. sing. af hamarr. Vidare är b inskjutet mellan m och l uti umbla 3: 4 (B. humbla), fno. humli; deremot þumlingr 19: 10, gamlar 20: 14 utan inskjutet b (jfr. Säve Urk. p. XXIII^[2] och Rydq. IV 230).
p inskjutes mellan m och t; sempt sic (þitta ir oc sempt sic) 31, fno. samzk (af sęmjask). Denna fullständigare form förekommer emellertid blott på det anförda stället; annars heter det alltid semp sic (eller sammanskrifvet sempsic), med bibehållande af det inskjutna p, men med bortkastande af det till flexionen hörande t: se 24: 4, 52, 53 m. fl st.

Alla de nu omtalade slagen af konsonantinskjutning hafva fgutn. och fsv.

↑ Troligtvis har ett eufoniskt d äfven inskjutits mellan ll och s samt nn och s, ty för dessa ljudförbindelser har GL. öfverallt lz och nz (om betydelsen af tecknet z se § 17): gulz 15 pr, 32, fno. gulls; falz 20: 14 för falls, fno. fęlsk, af fallask; alzvaldanda (för allsv.) 1; manz 2: 3, 36: 3 m. fl. st., fno. manns; banz 8: 1, gt. af bann. Äfven skrifves ett par gånger z efter enkelt n: senz (sui) 3: 3, venzl 4 (d. ä. *vę́nzl, af fno. vę́na). Jfr. Rydq. IV. 306.
↑ Enligt Säve a. st. skulle b äfven vara inskjutet i stumbli 25 pr. och 2; men i detta ord hör b utan tvifvel till sjelfva stammen, se Rydq. II 192.

[1] Troligtvis har ett eufoniskt d äfven inskjutits mellan ll och s samt nn och s, ty för dessa ljudförbindelser har GL. öfverallt lz och nz (om betydelsen af tecknet z se § 17): gulz 15 pr, 32, fno. gulls; falz 20: 14 för falls, fno. fęlsk, af fallask; alzvaldanda (för allsv.) 1; manz 2: 3, 36: 3 m. fl. st., fno. manns; banz 8: 1, gt. af bann. Äfven skrifves ett par gånger z efter enkelt n: senz (sui) 3: 3, venzl 4 (d. ä. *vę́nzl, af fno. vę́na). Jfr. Rydq. IV. 306.

[2] Enligt Säve a. st. skulle b äfven vara inskjutet i stumbli 25 pr. och 2; men i detta ord hör b utan tvifvel till sjelfva stammen, se Rydq. II 192.

[1]

[2]