gemensamma, deremot har man i GL. intet. exempel på den inskjutning af p mellan m och n, som ofta eger rum i fsv.; man har i GL. blott hemna och nemna, fsv. hæmpna och hæmna, næmpna och næmna (Rydq. IV 316).
§ 27.
I GL. förekommer ofta i ordens slut ett n, som icke har någon motsvarighet i fno. Detta n kan dels vara ursprungligt, dels ett senare, oorganiskt tillägg. Af förra slaget anser jag n vara uti verbens tredje person plur. i konj., som i GL. städse ändas på -in (pass. -ins),[1] samt i de neutrala pluralformerna augun och oyrun, fno. ǫugu och øyru. I præp. fran (3: 3, 13 pr. m. fl. st.) synes n ersätta ett äldre m, som i fno. frá spårlöst försvunnit (se Rydq. IV 28). Ett senare tillagdt, oorganiskt n träffas ofta i tvåstafviga ord på -i, der n måhända blifvit vidhängdt blott i analogi med de talrika konjunktifformerna på -in. På detta sätt uppfattar jag n i komparativerna, hvilka i GL. merendels ändas på -in, när intet substantif omedelbart följer, t. ex. gierir maþr manni sar, att eþa flairin 19 pr.; uela tueir um eþa flairin 14: 1; en þair hafa bol flairin 28: 8; rekendr sein ai lengrin 36: 1; sacar engar ma siettungr sykia hoyrin 31.[2] När deremot komparativen står såsom attribut framför sitt substantif, antager han aldrig n, t. ex. flairi hag 19: 37; flairi garþa 20: 6, 50; flairj rikir menn S: 3; hoygri lag 32. Ett parasitiskt n träffas i GL. ytterligare i följande ord: oqueþinsvitr 17: 4, oqueþinsorþ 39,
- ↑ Exempel: symin (fno. sǿmi) 2: 2. gangin 6: 1, wirþin 10, flyin 13 pr, raþin 13: 5, fallin 17: 4, gingin (præt. konj. af ganga) 2: 2, warin (præt. konj. af vera) S: 1. scriþin (præt. konj. af skriþa) S: 1, mattin (fno. mę́tti af męga) S: 2, þorftin (af þorfa) S: 2, kallaþin S: 2, lyptins 31, loysins, wirþins, festins 63: 1. I exemplet: ”þa flyi land oc liggi huerium manni þriar marcr viþr sum hana hysir,” 2: 2 förekommer en konjunktifform på -i, hörande till ett pluralt subj. Men det bör observeras, att subj. marcr står efter præd., skildt från detsamma genom tre ord. Det är derför sannolikt, att skrifvaren kommit att sätta præd. (liggi) i sing., utan att tänka på att ett pluralt subj. marcr skulle följa. Om konjunktif på -in och pluralformerna augun, oyrun komma vi ytterligare att orda i formläran. Till denna uppskjuta vi också behandlingen af de i fgutn. förekommande pronominalformerna: engin (nt. sing. mask.), engun, þissun, hueriun, huilikin, þaun och beþin (fno. bę́ði).
- ↑ Komparativus på -in förekommer ytterligare på följ. ställen: þa tacr þann sum hoygstr ir oc ai flairin 12; en synir karls iru flairin 20: 1; varþa synir flairin eptir mann 20: 12; þa schulu ai flairin aca 24 pr.; iru bryþr flairin 28: 8. Komparativus på -i, utan att substantif omedelbart följer, förekommer i följande exempel: en flairi hafa garþ auman 25: 6, en þrel far flairi (se. hag) þan tu gin ainu 19: 37; sakir þar sum smeri ieru 8: 2; raiþcleþi oc raiþvengi schierins ai smeri 24: 3; biscup(s) sac j Gutlandi ier ai hoyþri (= hoygri) þan þriar marcr S: 5 sl.
