Sida:Forngutnisk ljudlära.pdf/56

Den här sidan har korrekturlästs


46
Sven Söderberg.


  1. Fno. Forml. § 108, a). I GL. ändas dylika præsensformer på l eller l, hvilket senare dock mycket väl kan stå för enkelt l: stiel 38 qvater, af stiela, fno. stela; sell 20: 13, sel 28: 5 bis, af selia, fno. sęlja; dyl 39 pr., af dylia, fno. dylja; hyll 62, hyl 19: 6, af hylia, fno. hylja; schil 32, af schilia, fno. skilja.
  2. En tillfällig assimilation, föranledd af sträfvan efter beqvämare uttal, träffar man i GL. i följande ord: laigulenningar (jfr. följ. §) för laigulendingr 3: 2, men utlendingr 28: 6; missumar för miþsumar S: 6, men miþssuumar 9; bryllaup 24 rubr. och pr. ter, men bryþlaupum index 24. Staggaþan för staþgapan S: 2 är väl, såsom också Rydq. (IV 340) förmodar, blott skriffel.


§ 30.

Hjelpvokal. När ett i ordets slut ståender omedelbart föregås af en konsonant, brukas i GL. i allmänhet intet tecken till uttryekande af det hjelpljud, som hörts emellan och den föregående konsonanten. Det skrifves här såsom i de äldsta fno.-isl. handskrifterna: maþr, markr (fno. męrkr), lerþr (fno. lę́rðr af lę́ra), verþr (af verþa), giefr, liggr o. s. v. alla exemplen hemtade från kap. 2. Dock är detta hjelpljud stundom betecknadt i GL. och då vanligen med i t. ex. laiþingir S: 6, fingir 19: 10 och 32, myþir (fno. mǿðr, dat. s. af móðir) 20: 15, sandir för sandr 26: 9, (fno. sannr, saðr), vindir för vindr 22 (fno. vinnr, viðr, præs. af vinna), faldir för faldr 20: 15 (præs. af falla), slitir och slitr (præs. af slita) 23: 1, viþir för viþr (præp.) 7 pr. o. s. v. Två gånger är a användt som hjelpljud: laigulenningar (nt. sing.) 3: 2 och laupar 9, fno. hløypr (præs. af hlǫupa), och likaledes två gånger u: i kunungur S: 1 och fielkunnugur S: 2, der u tydligen är framkalladt af u i de föregående stafvelserna.

Här bör också omtalas den egenheten i handskriften af GL., att i ändelserna -ar och -ir vokalen ibland är uteleminad, både i nomina och verb. Sålunda står varþr för varþar 18: 1 (fno. varðar, gt. af vǫrðr) och 16:2 (præsens af verbet varþa); callr för callar och moþr för moþir 2: 2; setr för setir (fno. sę́ttir, subst. mask.) 26 pr; lestr för lestir (nmt. plur. mask. partic. af verbet lesta) 19: 18; vaitr för vaitir (præs. sing. af vaita) 11 pr. bis; laifr för laifir (præs. sing. af laifa) 35: 1 m. fl.