När dessa för språket karakteristiska egenheter uppstått, kan icke afgöras; ty de gutniska runinskrifter, som med visshet äro äldre än GL., hafva intet i detta afseende upplysande ordförråd. Det enda, vi kunna påstå, är, att språket hade den form, vi lära känna genom GL., redan 1328; ty språkformen i den från detta år härstammande gotländska runkalendern (se pag. 24) afviker i intet afseende från den i GL. Vi träffa i kalendern exempel på följande gutn. dialektegenheter: iau för fno. jó (þiaur, fiauratihi, iaul); y för fno. ǿ (bryra, hvilket helt visst skall betyda bryþra, icke brǿþra, fno. brǿðra); u för fno. ŏ (kusta); a för ai framför dubbel konsonant (att); præsensformerna ier och ir (en gång skrifves er, hvilket förmodligen är skriffel för ier); adverbialformen hiar.
Rättelser.
| Sid. | 5 | rad. | 15 | står: § 17 | läs: § 16. |
| „ | 6 | „ | 16 | står:„ § 15 | läs:„ § 14 |
| „ | 8 | „ | 24 | står:„ är det urspr. ī behandladt på samma sätt som etc. | läs:„ är det urspr. ī behandladt framför enkelt v på samma sätt som etc. |
| „ | 15 | „ | 23 | står:„ alltid | läs:„ oftast. |
| „ | 27 | „ | 23 | står:„ *meolva, *mjǫl | läs:„ *meǫlva, mjǫl. |
Theoretiska former äro i afhandlingen enligt allmänt bruk utmärkta med tecknet *, som likväl stundom är uteglömdt, hvilket jag blott på detta sätt vill anmärka, då något missförstånd derigenom svårligen kan uppstå.
