Den här sidan har korrekturlästs
137
USHUAIA OCH YAGHANINDIANERNA.

att hungersnöd varit nära att utbryta. Förbindelsen med segelfartyg öfver långa distanser i dessa farvatten blir ju alltid af osäkraste art.

Äfven eljest förekomma då och då dagar, som bilda afbrott i det vanliga lifvet. Ett sådant événement var den argentinska republikens nationella högtidsdag, 76:e årsdagen af oafhängighetsförklaringen den 25 maj 1810. Uruguays nationaldag hade jag firat i Montevideo, Chiles skulle jag tillbringa i en obetydlig grufstad i Atacamaöknen. Men om också till och med där helt andra människomassor voro i rörelse, så är det



dock visst, att ingenstädes firades dessa dagar så allmänt, med sådant intresse och så grundligt som i Eldslandets hufvudstad. Allt hvad som fanns af flaggor var framtaget, och särskildt regeringsbyggnaden strålade i den mest mångskiftande skrud. Förmiddagen upptogs af hvarjehanda täflingar, så väl af mera skämtsam art, såsom att klättra upp på en såpad stäng o. dyl., som, af rodd- och segeltäflingar, i hvilka nästan hela befolkningen, så många som fingo plats i båtarna, deltog. Också många indianer af yaghanstammen hade kommit öfver från missionen och voro med i täflingarna, där de behöllo flera af prisen. På eftermiddagen var fyrverkeri, raketer och brinnande småballonger, och efter detta voro vi inbjudna på en stor festmiddag hos guvernören. Stående afhördes den argentinska folksången, spelad och sjungen af en barnkör, och sedan vidtog måltiden med de finaste maträtter och de utsöktaste importerade viner, med skålar och tal för friheten och republiken. Och efter måltidens slut, medan vi på kvällen ännu sutto kvar, fingo vi tillfälle att öfvervara ett skådespel lika intressant, som det numera torde vara ytterst sällsynt. Det var en skara af indianer, som kommit