inspärrade skulle kunna bana sig väg med en fickknif. I öfrigt är flertalet bland stadens byggnader envånings trähus med tak af järnplåt, många bland dem också klädda med detta ämne eller alldeles uppförda däraf. Men bland de nyare enskilda husen förekomma en hel mängd, som äro ganska välbyggda, och byggningarna vid stadens hufvudgata kunde mycket väl vara placerade i hvilken landsortsstad som helst.
Det märkligaste i Punta Arenas är emellertid själfva gatorna, som antagligen sakna motstycke i hela världen. Då naturligtvis gatorna äro bland det, som först faller en resande i ögonen, så omnämnas de också i alla skildringar, som af mer eller mindre tillfälliga besökande gifvits från dessa trakter. En resande säger,
 |
En eller flera illustrationer borde infogas här. Bildtext: Landningsplatsen i Punta Arenas. |
att man kan finna mycket djupare smuts på gatorna i New Yorks
utkanter än i Punta Arenas. Jag har icke sett New York, men
om detta skulle vara riktigt, hvilket jag tills vidare betviflar, så
beklagar jag dem, som nödgas bo där. En annan har indelat
gatorna i passerbara och opasserbara. Detta kan nu bero på
hvad man menar med opasserbar. Man kan passera Andernas
vildaste bergskammar, tropikernas eller Eldslandets urskogar och
djupa floder med dyiga bäddar — blott man är beredd därpå.
Men säkert är, att i alla delar af Punta Arenas' samhälle finnas
gator, genom hvilka passagen nattetid efter regn är i sitt slag
svårare än dessa. Låt mig försöka att ge en liten skildring.
Hufvudgatan uppifrån hamnkajen är otvifvelaktigt den bästa i staden.
