Den här sidan har korrekturlästs
215
FRÅN MAGELLANSSUNDET TILL CHILES HUFVUDSTAD.

mindre fartyg passerar litet afsides från farleden. Det är en stämning, som man aldrig glömmer, när man en stilla höstafton lagt till i en liten grönskande bukt, omgifven af tornhöga, snötäckta klippor, medan skymningens skutor långsamt falla på. Då störes med ens tystnaden af skrik och rop i fjärran, och plötsligt skjuta bakom någon udde brinnande lågor fram på vattnet. De närma sig alltmera; snart ser man de mörka båtarna med sina smäckra linier, där de afteckna sig mot vattenytan, och inom kort lägga de till vid fartyget. Och nu uppstår



en scen, som ej lätt beskrifves. I de trånga båtarna sitta ofta 12—15 personer, män, kvinnor och barn om hvarandra, belysta af den i midten på en härd brinnande elden. Alla rusa de upp, trängas och skrika i vild förvirring, först benämningarna på sina önskningar: »tabacco, tabacco, galleta, pantalón, jacketón, matche», och så för att framhålla hvad de vilja ge i utbyte, på skilda språk »skin, cuero, harpúna, skin». De medförda hundarna skälla och tjuta, och på fartyget blir det ej mindre lif: alla vilja tränga sig fram först för att till billigt pris for några buntar dålig tobak byta sig till de dyrbaraste och bästa skinnen.