Den här sidan har korrekturlästs

70

skulle befinna sig utanför, så kunna de icke vid tillfälle af behof rädda en nödstäld kamrat, utan kanske t.o.m. sjelfva falla offer för hans förföljare, som visste sig vara senare utgången ur sitt bo. Den, som blir ”kullad”, blir fånge i motsidans fängelse, dit han går sjelf; och han har skyldighet att åtminstone med ena foten befinna sig derinom, ända till dess det kommer en ny fånge, hvilken då skall intaga den förstes plats. Den förste fången skall ställa sig framför en senare, d.v.s. på det neutrala området i rigtning åt eget bo. Fångarne skola fatta hvarandras händer och vidröra hvarandras fötter. Den främste skall framsträcka ena handen åt det håll, hvarifrån han kan finna befrielse. Ingen fånge får stå på knä eller ligga på marken. Enligt regeln är spelet vunnet, när tre fångar äro tagna. Den som springer öfver sidogränsen, är fången. Äfvenså den som springer bakom fångarne, han må höra till ena eller andra sidan. Fångar kunna befrias af sina medspelare på det sätt, att någon af dem utan att blifva kullad springer fram till fängelset och vidrör fången, vanligen den mot räddaren utsträckta handen. Om det finnes flera fångar, så äro de på samma gång befriade, förutsatt att de hafva iakttagit för dem ofvan gifna föreskrifter, ty i annat fall är endast den berörde fri. Den fångne får icke springa sin räddare till möte. Vid fångandet så väl som vid befriandet gäller, att endast beröring med bara handen gillas, annan kroppsdel är härvid utom räkningen. Ett