Den här sidan har korrekturlästs
194

min drake god:
en droppe blod
ej heller skadar,
ehvar du vadar.
I stormens sus
är du mitt hus;
det andra brände
Gud Balders frände.
Du är min Nord,
min fosterjord;
ifrån den andra
jag måste vandra.
Du är min brud
i becksvart skrud;
ty på den hvita
var ej att lita. —

Du fria haf!
du vet ej af
kung, som förtrycker
med herrskarnycker.
Din kung är den
bland frie män
som aldrig skälfver
hur högt du hvälfver
i retad harm
hvitskummig barm.
De blåa fälten
förnöja hjelten.
Hans kölar gå
som plog derpå,
och blodregn dugga