Den här sidan har korrekturlästs
264

XXII.
Konungavalet.

Till Tings! Till Tings! Budkaflen går
kring berg och dal.
Kung Ring är död: nu förestår
ett kungaval.

Då tager bonden svärd från vägg,
det stål är blått.
Med fingret pröfvar han dess egg,
den biter godt.

De piltar se med glädje på,
det stålblå sken;
de lyfta svärdet, två och två,
för tungt för en.

Men dottren skurar hjelmen ren,
blank skall han bli —
och rodnar, när hon skådar se'n
sin bild deri.

Sist tar han sköldens runda värn,
en sol i blod.
Hell dig, du frie man av jern,
du bonde god!