Den här sidan har korrekturlästs

62

DEN ENSAMME.

Det yttre är blott ett hölje. Ljus och mörker bo blott i ditt öga — blicka inåt! Följ mig! Tillbed Honom! Han skall hjälpa dig och de dina!

GABRIEL.

Nej! Jag vill ej! Jag vill ej!

Hör du — frestare!

Må jag gå under i de förfärligaste hungerkval, må ock — de mina förintas — jag viker ej från min livstro. Åt ingen annan anförtror jag mitt liv. Mitt öde, det är jag själv och min egen kraft, min kung är jag själv och —

STÄMMAN

(i fjärran).

Jag är från evighet till evighet —

GABRIEL

(studsar; sedan med kraft).

Jag är lika evig som du! (Månen bryter fram genom molnbanken). Jag var till, då vattnen brusade över jorden — jag var vattnens ande som du — jag var i stormen, som formade kosmos ur kaos, jag grodde i fröet, ur vilket världsträdet skyhögt växte fram — jag är början och mitten och slutet — ty jag är oändlighet —

STÄMMAN

(närmare).

Vem har skapat dig?