Den här sidan har korrekturlästs

64

DEN ENSAMME

(plötsligt synlig bakom en klippa).

På väg mot höjderna!

GABRIEL.

Är du där igen?

DEN ENSAMME.

Alltid där, var du är!

GABRIEL.

Vad vill du?

DEN ENSAMME.

Leda dig!

GABRIEL

(skrattar).

Behöver ingen ledare!

DEN ENSAMME.

Trotsa icke!

STÄMMAN.

(mild och ljus).

Känner du igen mig?

(Den Ensamme försvinner.)

GABRIEL.

Nej! Men när jag hör dig, ser jag mig som barn leka i den gröna parken med de vita svanorna, jag ser mig gå i allén med min moders hand i min, och det är mig, som om jag blott då var lycklig utan att veta det —

Är du min mor, så stig ned till mig och stryk