I.
Att vara allena är gott för människan. Det
är jordens högsta goda, och ingenting annat
är gott.
Jag har läst igen min gamla våning, dragit ned gardinerna och stoppat nyckeln i min låda. Ingen får komma dit in mera, icke ens jag själv skall gå dit in, förrän den dag kommer, då allt skall föras bort, och ända till sista resten av vad, som en gång varit, plånats ut ur tillvaron och ur mitt minne. Numera har jag blott kvar mina två rum, som jag hade dem förr, medan jag ännu var ensam och lycklig. Jag har ett litet sovrum, och här ute sluter sig kring mig en stor, rymlig sal, full med böcker. Böckerna se ned på mig från sina hyllor, de påminna mig om, att de varit mina gamla, trofasta vänner, de enda jag någonsin haft, och jag tycker, att från deras leder ljuda röster, vilka mana mig till sig, röster, som viska, att
