Den här sidan har korrekturlästs

64

gamla, djurlika följeslagare från föregående drömmar. Jag tyckte mig behöva göra en våldsam ansträngning att bliva fri från en oerhörd tyngd, och när jag äntligen kom till fullt medvetande, såg jag, att jag icke låg i min säng, utan stod på golvet, hållande med min hand i låset till den stängda dörren. Själv var jag till hälften begraven under en klädhängare, som stod nära dörren, vilken jag i sömnen på något sätt dragit över mig, och varav jag fått intrycket av den olidliga tyngden.

Jag tyckte mig med ens förstå det hela. Jag var helt enkelt en sömngångare; överretad som jag var, hade jag ej kunnat motstå alla de själsrörelser, vilka hopat sig över mig, utan driven av gud vet vilka impulser under natten gått de vägar, där jag om dagen ej ville sätta min fot. Fridlös som en skugga hade jag vandrat från rum till rum i min tomma våning. Själv hade jag tagit nyckeln ur lådan, själv hade jag öppnat dörren. Och som ett stort, svart djur hade min sorg följt mig ur rum i rum och försvunnit, när dagern kom och mina vanliga tankar började arbeta i min hjärna. När jag nu verkligen var utestängd och min nyckel borta,