Den här sidan har korrekturlästs
119
TRE FÖRLOFNINGSKORT

administration fördröja saken tjänar till intet. Min gamla firma är förlorad.»

Han såg mycket dyster ut igen.

»Din gamla firma kan räddas,» förklarade slutligen fru Mäcklin. »Nu ha Tunbom och jag den saken klar för oss.»

Grosshandlaren själf fick det också klart för sig, Från förtviflan öfvergick han omedelbart till den häftigaste glädje. Han omfamnade sin hustru, kysste sina barn, skakade hand med gamle Tunbom, något som aldrig förr inträffat, och tycktes ej kunna finna nog kraftiga uttryck för sin belåtenhet.

»Men oss återstår ett högst ansträngande arbete och den största försigtighet,» förklarade fru Mäcklin. »Vi kunna sannolikt inte på ett par år arbeta oss upp igen.»

»Du öfvertar affärerna!» utropade grosshandlaren. »Jag ställer mig helt och hållet under ditt befäl.»

Det var ingalunda hans hustrus åsigt.

»Se så, inga ytterligheter,» sade hon med ett älskvärdt småleende. »Vi skola hjälpas åt. Hvarken den ena eller den andra skall föra befäl. Om ett par karlar som kanske ej alltid äro så synnerligt gode vänner kunna vara kompanjoner, så kunna väl man och hustru som verkligen hålla af hvar andra också vara det.»

Grosshandlaren gick gärna in på den åsigten, ehuru han nu mer erkände sin hustrus öfverlägsenhet.

»Men i firman skola vi, sedan affärerna en gång hunnit fullkomligt reda sig, gifva andelar åt våra kontorister. Tycker inte du som jag, Walter?» sade frun och klappade sin man på kinden.

»Jo-o! . . . Hm! . . . Kanske du har rätt,» svarade Mäcklin, ehuru det förslaget tycktes behaga honom mindre.

Nu är det samla handelshuset Anders Mäcklin & C: