Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
6
- Västergötland), iamn jämn : emvæ´l (iæmvæl) jämval, biargh (bærgh) berg : dat. bærghe (biærghe), sial (sæl) s(j)äl : dat. sæle (siæle), siævẹr (sævẹr) stillsam : pl. sævir (siævir).
- i > e (fsv. æ, se § 13), dock ej i lång stavelse eller då näst före a går eller gått ett i. Utjämning (jfr 1) har även här i de flesta fall inträtt och ofta lett till dubbelformer, t. e. næþan (niþan) nedan : niþre (næþre) nedre, vægha (vigha) dräpa : part. vighin (væghin), gen., dat., ack. slæþa (sliþa) : nom. sliþi (slæþi) släde, Værand Värend : virþar värendsbor (jfr lat. vir man).
- u > o, dock icke före gg, nasal + annan kons., eller då näst före a går eller gått ett i, samt för övrigt i mindre utsträckning i sydöstra än i nordvästra Sverge. Utjämning (jfr 1) har här nästan alltid lett till dubbelformer, men i kort stavelse ha flera äldre (särskilt östgötska) skrifter ännu rätt ofta bevarat den ljudlagsenliga växlingen o : u, t. e. kona kvinna : gen., dat., ack. kunu, koma komma : part. kumin, stulin stulen : pl. stolnir, lof : dat. luvi, oddẹr (uddẹr) : dat. udde (odde).
§ 5. i-omljud verkas av (urnordiskt, men icke av i senare tid uppkommet) i på a, ā, e, o, ō, u, ū och iū, som förändras på följande sätt:
- a > æ, t. e. tal : tælia uppräkna, langẹr lång : længi länge, arf (genom utjämning ærf) : ærva (arva).
- ā > ǣ, t. e. ār år : æringẹr äring, māl språk : mǣli (māle) röst, lāta (lǣta) låta : pres. lǣtẹr (lātẹr).
- e (fsv. æ, se § 13) > i, t. e. værk : virki (værke) arbete, værþ värde : virþa (værþa) uppskatta, bræsta (brista) : pres. bristẹr (bræstẹr). Då e enligt § 4, 1 blivit ia, uppträder naturligtvis i stället en växling ia : i, t. e. snialdẹr (snældẹr, snildẹr) flink : snilli flinkhet, siaghl (sälls., vanl. sæghl, sighl) segel : sighla (sæghla) segla.
- o > ø, t. e. ovan : øfri (ofre) övre, sova : sømpn (sompn) sömn. Jfr 6.
