Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
7
- ō > ø̄, t. e. skōghẹr skog : skø̄ghia jaga (i skog), mōt : mø̄ti möte, fōtẹr fot : pl. fø̄tẹr.
- u > y, t. e. stuþ (styþ) stöd : styþia stödja, sun son : pl. synir, fuldẹr full : fylla (fulla). Då u enligt § 4, 3 blivit o, uppträder i stället en växling o : y, t. e. folk (fulk) : fylking, ovan : yvir (ovir) över, lopt (lupt) upphöjd plats : lypta upplyfta.
- ū > ȳ, t. e. sūr : sȳra, hūs : hȳsa (hūsa).
- iū > ȳ, t. e. siūkẹr sjuk : sȳki (siūke) sjukdom, þiūvẹr (þȳvẹr) tjuv : þȳpt (þiūpt) tjuvnad, liūs ljus : lȳsa (liūsa).
§ 6. u-omljud verkas av (bortfallande, mera sällan av kvarstående) u eller w på a, ā, e, i, ī och æ sålunda:
- a > o, t. e. boldẹr (baldẹr) boll : gen. pl. balla,
bolkẹr (balkẹr) balk : gen. pl. balka, pl. logh (vanl. lagh,
men jfr da. lov) lag : gen. lagha; med kvarstående u
(senare övergånget till o) longo längesedan : langẹr lång.
Före ett åtminstone ännu i runsvenskan (liksom i isl.) bevarat w övergår detta o senare till u, t. e. hog (hug) hugg : hugga (hogga; runsv. hoggwa), skrok (skruk) skrock : dat. skrukke (jfr isl. skrǫk : skrǫkue). Samma övergång utsträckes i älsta litteraturen även till ställningen före bevarat u, t. e. Hargh : pl. (gen. -horgha och) dat. Horghum > Hurghum ortnamn med bet. offerplats, Swarta : gen. Sworto > Surto Surte (i Ale härad), dvs. myrjord, hwar vem : hworo (hwaru) > horo > huru- huru, hovuþ > huvuþ (men dat. fortfarande hofþe, ytterst sällan hufdhe) huvud.
- ā > ō, dock nästan blott invid (bevarad eller försvunnen) nasal eller w (som före ō försvinner), t. e. dat. ōndum (vāndum) : vāndẹr (ōndẹr) ond, þōttẹr (vanl. þātter) tåt : gen. pl. þātta, ambōt (ambāt) trälinna : gen. ambātar (ambōtar); med kvarstående u eller w pl. mōghu (māghu) : mā(gh) kan, hōnum (hānum) : hanum
