Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
17
- i > y i de flesta dialekter efter b, f, m, p, v, w, helst om vokalen följes av l, n, r, eller ock, ehuru mindre ofta, före nämnda labialer, helst om vokalen föregås av l, n, r, t. e. Birghir > Byrghir Börje, bisman > bysman besman, finstẹr > fynstẹr fonster, mlt. minte > fsv. mynta, miskund > myskund misskund, fi. pirti > fsv. pyrte pörte, spini > spyni spene, spitælskẹr > spytælskẹr spetälsk, virþa > vyrþa vörda; resp. brims > bryms bröms, impa > ympa, timbẹr > tymbẹr timmer, klippa > klyppa klippa, sifskapẹr > syfskapẹr svågerlag. Stundom visar sig övergången före l, n, r, utan att vokalen föregås av labial, t. e. silvẹr > sylvẹr silver, skilnaþẹr > skylnaþẹr skillnad, dintẹr > nsv. dynt, hirþe > hyrþe herde, kirsebær > kyrsebær körsbär, kirvil > kyrvil körvel.
- ī > ȳ under alldeles samma omständigheter, t. e. bīsætia > bȳsætia bysätta, fda. fīrken : fsv. fȳrken fyrk, mīl > mȳl mil, pīl > pȳl pil, swīn > swȳn svin; resp. brīm- > brȳmsigna göra korstecknet över (den som döpes), klīva > klȳva kliva.
- ẹ, uppkommet av i enligt § 37, 10 (och detta av ē enligt § 37, 2 eller av æ enligt § 37, 8), blir efter 1350 u före m, t. e. Lērim (av Lerhēm) > Lērum, Visnim (av -hēm) > Visnum, gørsim > gørsum klenod.
- Alla långa vokaler utom ā förkortas i de flesta dialekter (utom de uppsvenska) framför m efter 1400, t. e. hēma > hemma, tīme > timme, dōmare > dommare, þūme > tumme, rȳma > rymma, gø̄ma > gømma.
§ 23. Inflytande av palatal konsonant:
- ē > æ omkring 1350 framför kons. i, t. e. lēion
> læion lejon, spēia > nsv. speja; efter 1400 även
framför ett av gh + kons. i uppkommet j-ljud, t. e. dēghia
> dæia deja, lēghia > læia leja.
Anm. 1. Om inflytande av kons. i på ett följande a, ā, o, ō se § 20.
Noreen, Fornsvensk grammatik2
