Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/33

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


27

skärpa; laþa lägga i hög : læssa lassa; snidh snitt : snēs tillskuren kvist.

§ 41. På en ieur. växling, mellan g, gh eller k utan och med följande t beror växlingen k, gh : ht (varav fsv. tt), t. e. sø̄kia söka : pret. sōtte; siūkẹr sjuk : sōt sjukdom, “sot“; stīgha stiga : stǣtta stätta; magha kunna: pret. mātte; dragha draga : drǣt dragning.

§ 42. På en urgerm. växling mellan perspirerad och därav i mid- och slutljud, så ofta den näst föregående sonanten icke uppbar ordets huvudtryck — “Vernerska lagen“ — eller k, p, t omedelbart följde, uppkommen pertonerad frikativa bero följande växlingar:

  1. ll (av , dvs. lth) : ld (av , dvs. ldh), t. e. ælle : ælde ålderdom, aldẹr ålder; villa förvilla : vildihors vild häst.
  2. nn (av , dvs. nth) : nd (av , dvs. ndh), t. e. sinne resa : sænda sända; ænne panna : ænde ända.
  3. h (i fsv. bortfallet) : gh, t. e. slā slå : part. slaghin; pres. ā (jfr 8, 3) : ēgha äga; lēa le : pret. pl. lōgho; tīo tio : tiughu tjugu; , (jfr 8, 1) helig plats : vīghia helga, inviga.
  4. s : r (av runsv. ʀ, dvs. r med i-timbre, och detta av urgerm. z, dvs. pertonerat s), t. e. kiūsa förtrolla, förtjusa (i isl. med bet. välja) : part. korin vald; mosi mosse : mȳr myr; mæstẹr störst: mēre större, længstẹr längst : længre längre.
  5. ls, ns, rs : ll, nn, rr (av runsv. , , ), t. e. hælsa hälsa : hæl lycka; minzka (jfr § 49, 5) minska : minne mindre; þyrstẹr törst, þorskẹr torsk (dvs. torrfisk) : þor torr; borst : aghborre abborre.

§ 43. På en urgerm. växling mellan konsonant utan och med följande, sedan assimilerat, n (sällan annan kons.) bero följande växlingar:

  1. dh : tt, t. e. madhẹr (och maþkẹr) mask : mottẹr mott, budhkẹr burk : bytta.