Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/38

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


32
  1. acc. pl. myssina mössen : hændrina händerna, bēþas (av *bæiþa-siʀ) utbedja sig : sǣr sig (dat.).

    Anm. Om l, n + þ (dvs th) > ll, nn se § 42, 1 och 2.

§ 54. Förlängning före kons. i, u föreligger i följande fall:

  1. ghi > ggi, t. e. slagh slag : slæggia slägga, pret. laghþe : læggia lägga.
  2. ki > kki, t. e. vakin vaken : vækkia väcka, þak tak : þækkia täcka.
  3. kw > kkw, t. e. skrok skrock : dat. skrukke (av *skrukkwi, se § 6, 1), nakudhẹr jämte nak(k)widhẹr (jfr § 19, 1) naken.

§ 55. Förkortning efter eller före kons. har inträtt i följande fall:

  1. Efter annan kons. ha alla långa konsonanter förkortats, t. e. pret. vænde och part. ntr. vænt för *vændde (se § 53, 1) och *væntt (se § 52, 6) till vænda vända, karl, biorn björn, fors för *karll, *biornn, *forss (se § 53, 2), gifs för *gifss (se § 52, 5).
  2. Före þ (dvs. dh) förkortas gg till gh, t. e. byghþ (bygd, jfr § 51, 1) bygd och pret. byghþe (bygde) : byggia bygga.

§ 56. Bortfall på grund av angränsande ljuds beskaffenhet:

  1. m har försvunnit före f, och n före r, s, t. e. tompt : tōft (av *tumft-, se § 9, b, 2) tomt; līn lin : lǣrept (jfr § 9, b, 1) lärft, himin himmel : himerīke himmelrike; gās (ty. gans) gås. Flere ex. § 9, b, 2.
  2. w har försvunnit:
    1. Före o, ō, u, ū, y, ȳ, ø, ø̄, t. e. swæria svära : pret. sōr (swōr), part. sorin (sworin) och ēzø̄re (säll. ēzwø̄re) svuren ed; swælta svälta : part. sultin (swultin) och sylt (säll. swylt) svält.
    2. Efter g och k, om föregående stavelse innehåller u, t. e. hugga, skrukke, biugge osv., se § 6, 1 och 2.