Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
35
- stark vok., t. e. rø̄, nǣrmē jämte rø̄r rö, rör, nǣrmēr närmare.
- Efter trycksvagt a (men ej i, u) i vissa sydligare dialekter, t. e. hæsta hästar (men vinir vänner, kunur kvinnor), kalla kallar (men dø̄mir dömer).
- Efter trycksvagt a, i (men ej u) och dessutom efter tryckstark lång (men ej kort) vok. Så i Smålandslagens huvudhandskrift, t. e. gæva gåvor, saki saker (: kunur kvinnor), vī (på vissa andra håll vīr) vi, fā får, dø̄ dör (men ær är).
- Efter trycksvagt (och i all synnerhet helsvagt) a, i, u och tryckstark lång (men ej kort) vok. Så med större eller mindre konsekvens i en mängd handskrifter, särskilt östgötska, t. e. i Birgittas egenhändiga anteckningar biskopa biskopar, synde synder, ālagho pålagor, mē (jämte mēr efter mēra), men ær, var; i älsta fragmentet av Östgötalagen, som är alldeles särskilt konsekvent, fā får, bō bor, dø̄ dör, sǣ åt sig, ū ur, men ær, var.
B. Ljudövergångar, genomförda i litterär tid.
1. Inflytande av ställning i slutljud.
§ 63. Trycksvagt dh övergår i y. fsv. uti vissa västliga och sydliga dialekter till th, varav senare t, t. e. medh > meth > met med, hovudh > hovuth > hovut huvud, n. sg. f. skapadh > skapath > skapat skapad. I den förra övergången deltar ock det av t enligt § 75, 4 uppkomna dh, t. e. mykidh > mykith mycket; dock ej gärna om t föregår, t. e. lītidh litet.
§ 64. Trycksvagt gh övergår samtidigt dialektalt till ch (dvs. motsvarande perspirerade ljud) och sedan k, t. e. aldrigh > aldrich > aldrik aldrig. I den förra övergången deltar ock det av k enligt § 75, 3 uppkomna gh, t. e. ogh > och.
