Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/69

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


63
2. Ordinaltal.

§ 137. Talet för 1 böjes både svagt och, ehuru mindre ofta, starkt. Alltså dels fyrste enligt § 129, dels fyrstẹr enligt § 121.

§ 138. Talet för 2 böjes i ä. fsv. blott starkt (annar se nedan), i y. fsv. även svagt (andre enligt § 129).

Sg. m. f. ntr.
n. annar (dvs. -rr), y. annan annor annat
g. annars annarra(r), andra(r) annars
d. aþrom, androm annarre, andre aþro, andro
a. annan aþra, andra annat
Pl. m. f. ntr.
n. aþri(r), andri(r) aþra(r) andra(r) annor
g. annarra, andra = m. = m.
d. aþrom, androm = m. = m.
a. aþra, andra aþra(r), andra(r) annor

§ 139. Talet för 3 böjes, väsentligen svagt, på följande sätt:

  m. f. ntr.
Sg. n. þriþi, y. þriþie þriþia, þriþi þriþia
g. þriþia þriþio þriþia
d. þriþia þriþio þriþia, þriþio
a. þriþia þriþio, þriþia þriþia
Pl. n. g. d. a. þriþio þriþio þriþio, þriþi

Så gå, dock utan i före ändelsevokalen och vanligen utan de i andra rummet uppförda biformerna, alla högre tal: fiærþe (ä. fiarþe), fæm(p)te, s(i)ǣtte (ä. siātte), siūnde, āttunde, nīunde, tīunde, ællipte, tolfte osv. För 13—19 bildas ordinaltalen genomgående medelst tillägg av -de till kardinaltalet, för 20—90 medelst -nde och för 100 samt 1000 medelst -e (fogat till den kortare formen), t. e. þrættānde, tiughunde (-onde), hundradhe, thūsande.