Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
64
D. Pronomen.
1. Personliga.
§ 140. Första och andra personen samt reflexivet:
Sg. | n. | iak, iæk, y. fsv. iagh | þū | — |
g. | mīn | þīn | sīn | |
d. | mǣ(r) | þǣ(r) | sǣ(r) | |
a. | mik, y. fsv. migh | þik, y. fsv. thigh | sik, y. fsv. sigh | |
Du. | n. | vit | [it] | — |
g. | [okar] | — | sin(a) | |
d. | [okẹr] | — | = sg. | |
Pl. | n. | vī(r) | ī(r) | — |
g. | vār, vār(r)a | iþar, iþra | sīn(a) | |
d. a. | os, us, ōs, ūs | iþẹr | = sg. |
Dativformerna mǣ(r), þǣ(r), sǣ(r) utträngas redan i ä. fsv. av ackusativformerna mik osv.
§ 141. Tredje personen (vars ntr. och pl. lånas av þæn, se § 143):
m. | f. | ||
Sg. | n. | han (dvs. -nn) | hōn, hun |
g. | hans | hænna(r), y. fsv. hænna(s), hænnẹ(s) | |
d. | hānom, hōnom | hænne | |
a. | han (dvs. -nn) | hana, hōna |
Ackusativformerna utträngas sedan omkr. 1400 så småningom av dativformerna.
2. Possessiva.
§ 142. Min, þin, sin böjas som en (s. § 135, 1); okkar (jfr § 9, a, 2) ’bådas vår’ och iþar ’eder’ som annar (se § 138); vār (dvs. vārr) ’allas vår’ däremot som ett regelbundet adj. enligt § 121, med den enda avvikelsen att a. sg. m. vanligen heter vārn, stundom vān (dvs. vānn), sällan och sent vāran.