7
smekningar, så fordrar mannen tankar och verksamhet, och förflyttar, sedan han genomgått smekmånadens materiela svältkur, från de förra till de senare epithetet »den bästa delen». Prostinnan fann, på sin matmoderliga husrund, allt vara i fullkomlig ordning, ingenting vara förgätet, utom att innan midsommar afplocka hundloka; derföre, sedan smöret var vägdt, äggtjogen räknade och blekplanen öfverskådad, trädde matmodern ut i sällskap med Stina för att aftaga det glömda färggräset, hvilket som man påstår efter midsommar förlorar sin kraft, och berömma påläggskalfvarne, hvilka gingo i tomten bredvid.
Maria, hvad gjorde väl hon? Hon helsade på sina blommor, sina foglar och statdrängens trenne månader gamle Gustaf, uppsökte sina älsklingsställen, lade sina små Stockholmsgåfvor i ordning att bortgifva, och skref några rader i sitt »hjertas biktstunder». Sådana hade hennes sysselsättningar varit, då prostinnan ropade henne att hjelpa till att afplocka hundlokan, ty Stina skulle släppa in fåren.
Prosten hade, dagen efter promotionen, öfverraskat Axel med löftet om en af honom länge önskad utländsk resa. Jublande och nästan barnsligt glad mottog Axel denna oväntade fröjd; men han blef snart allvarsam och nedslagen.
— Förlåt mig och anse mig icke otacksam, min gode far, — utbrast han, så snart han blifvit ensam med sin far; — men låt mig dela din godhet med din andre son, med min Gustaf; då först skall jag fullt lycklig och säll i verkligheten njuta den härlighet, hvarmed inbillningen omstrålat mina sydländska drömmar. O, jag vill ej hemföra ett minne, vore det än så skönt, som ej delas af Gustaf! Han skall djupare än jag njuta att skåda de trakter, der hjelteandarne lefde sitt gudalif.
— Bestäm summan till den sköna färden, — tillade han ödmjukt, — låt oss gemensamt använda henne, och jag skall ej längta ett steg längre, ej kasta en enda blick
