15
hon en moderlig ömhet, en sådan, som blott Gustafs mor kan känna och visa.
Som du vet, bo Brenners på Ekdala, och deras äldste son, borgmästaren, är för närvarande hemma. Han är artig och hjertlig mot Gustaf och mig. Han gjorde oss besök första aftonen, och bjöd oss andra dagen till middag. Gustaf svarade, att han icke ville frånröfva sig någon stund af sin mors sällskap, men ville öfvertala mig att gå.
Denna Gustafs vägran var väl egentligen förorsakad af Brenners nedriga uppförande mot Gustafs mor, hvilken de på allt sätt bedragit, förolämpat och föraktat.
Att jag icke utan Gustaf antog bjudningen, var naturligt, och Gustaf stod fast; men den goda fru Werther, hos hvilken ingen bitter känsla kan vakna, bad Gustaf att inträda i sin morfars hus, »men med ett hjerta», tillade hon, »sådant som tillhör en kristen. » Gustaf lydde, ehuru icke med gladt, om ock kristligt hjerta.
Vi tillbragte en trefiig dag hos Brenners. Hofsekreteraren var borta; men frun och en från Stockholm nyss hemkommen dotter, jemte borgmästaren, utgjorde vårt sällskap. Den senare har nästan alldeles försonat mig med sitt förra uppförande. Han är nu, hvad jag strax trodde honom vara, en god och trefiig menniska, fastän passionen en gång villade honom. Gustaf öfverensstämmer icke i mitt senare omdöme; men med tiden skall han väl göra det, ty Brenner tyckes verkligt hafva fattat vänskap för honom.
Nå, Maria, Gustaf har upptäckt din hemlighet. Han måtte i ditt rum sett det sigill, hvarmed du förseglat de tvenne brefven till hans mor. Hon omtalade det sista och visade kuvertet, och då uppsteg en hel morgonrodnad på Gustafs kinder, och han utropade, att han nu visste hvarifrån det kommit!
Vet du, Maria, att hade det varit förr, så hade Thilda Bremner, med sitt utseende, sin gvickhet, varit far-
