Sida:Högadals prostgård del II 1884.djvu/21

Den här sidan har korrekturlästs

17

doktorshatten prydt hans panna. Nu går allt bra, ehuru tyst och på eget sätt; men nog ser du, att du får lefva och dö för Gustaf, ehuru mamma, med sina prosaiska mellanakter, ibland litet stör det sköna kärleksdramat.

Och nu farväl, älskade Maria! I morgon får jag ditt bref; o, hvad det fröjdar oss! Omfamna våra goda föräldrar såsom helsning från mig, och tänk ofta med systerlig ömhet på din

Axel.»


Brefvet till prosten hade utförligare tecknat vandringen, jemte de ställen och personer, som derunder mest intresserat Axel. Fru Werther hade han skildrat med den hjertliga beundran, hon ingifvit honom, glad att med sanna, härliga drag kunna för sina föräldrar teckna Gustafs mor. Tillika omnämnde han borgmästarens vistande på Ekdala, äfvensom hans vänlighet, men derjemte allt det låga i hans föräldrars uppförande mot fru Werther samt hela ortens förmodan, att affärerna voro mycket dåliga, ehuru lefnadssättet tycktes bevisa motsatsen.

Axels bref försatte prostinnan i högst dåligt lynne. Alla dessa nyheter voro henne ovälkomna, och Brenners vänlighet blef ett nytt skäl till bittra utgjutelser mot hennes omgifning.

— Du ville icke, när jag ville, och nu vill icke jag, — sade hon, då prosten föreslog att på några veckor skicka Maria till Lovisa.

Prosten förestälde henne, att skälet vore undanröjdt, hvarför han ej velat det.

— Nej, min sann, har icke jag annat att göra, än att skicka bort Maria för att gå med Lovisa på kaffevisiter. Jag tror att hon behöfs bättre hemma, när du nu tar alla pigorna på ängarne; och Lovisa hade ej skickat mig Charlotte, om det i hennes ogifta tid fallit mig in att begära det. — Men Maria lemnade snart prostgården, fast hon icke reste till moster Lovisa, utan till Johanna, som blifvit häftigt och illa sjuk.


Högadals prostgård. II.2