Sida:Högadals prostgård del I 1884.djvu/258

Den här sidan har korrekturlästs

254

mig här om dagen det samma, samt att han icke önskar honom blifva din man.

— Men huru skall jag då uppföra mig? — frågade Maria bäfvande.

— Det säger dig nog ditt eget hjerta. Stöt honom ej ifrån dig, men drag honom ej heller till dig.

— Ja, jag är ju din! — inföll Charlotte och utsträckte båda armarne.

— Hvad ändå Charlotte är lycklig! — sade Maria och gick tyst fram till hennes säng.

— Ack, så hon ler; så kan blott den lyckliga kärleken le! — tillade hon sakta och suckade.

— Nå, min Gud, är du ännu uppe! — sade Charlotte, som nu vaknade vid det att Johanna fälde ljussaxen. — Och ni lofvade mig ju att snart lägga er! Huru skall jag se ut som brud, då brudsätan är gäspig och halfslumrande; och hvad skall borgmästaren säga, då han ser sin tärna blek och fördunklad? Nej, gå ni nu och lägg er. Jag har redan sofvit och drömt — ack, om honom!