Sida:Högadals prostgård del I 1884.djvu/49

Den här sidan har korrekturlästs

45

kan försörja Maria, en, som hon vill hafva, så måtte han väl icke få korgen derför, att Maria ej tillkommit fem eller sex år förut; och hade hon det, skulle kan hända friaren icke infunnit sig.

— Kommer något sådant i fråga, hvilket gillas så väl af Marias hjerta som af vårt förnuft, så bedja vi honom vänta några år.

— Men om han icke vill det?

— Så älskar han ej Maria verkligt.

— Ack, kära Sylvén, tro mig du, kärleken väntar icke. Väntan är det samma för kärlek som vatten för eld.

— Har du glömt vår ungdom, Hedda? — frågade kyrkoherden med vek röst. — Kallnade vår kärlek under vår väntans många år, och blefvo vi icke allt mera kära för hvar andra?

— Skulle jag hafva glömt denna tid! Ack, nej, Axel, den står så klart, så troget i mitt hjerta! — svarade hans maka och ett återsken från denna lifvets solskenshöjd spred sig öfver de i detta ögonblick nästan ungdomliga anletsdragen. Men vi voro då, redan då ett undantag, och nu för tiden fins icke en sådan trohet.

Hon tystnade ett ögonblick, men fortfor sedan: — Maria måste gifta sig tidigt. En ung brud, en ung fru hör till tidens smak.

— Kära Hedda, — återtog kyrkoherden allvarsamt, — skall äfven du med ditt förstånd och din sanna moderskärlek öka det stora antalet af mödrar, hvilka föredraga denna falska ära för barnets verkliga sällhet? Hvilket klingar ljufvast i hjertat, antingen verldens omdöme: hvad den flickan blef tidigt gift! eller det ljufva, tacksamma vittnesbördet från barnets hjerta: jag är lycklig, min mor! Ur faders- och modershjertat bör all egoism, all tanke på verldens och fåfängans dom vara bannlyst; och de föräldrar, som icke se barnets sällhet från den ljusa höjd, att inga omdömen och främmande beräkningar hinna eller fördunkla den samma, äro icke värdiga denna sköna rättighet: