Sida:Handledning i vira.djvu/28

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
26

Att skrifva några regler för välspelningen i vira är hvarken lätt eller tacksamt, och man kan endast antyda huru i allmänhet spelet brukar tillgå och lämna några allmänna regler, från hvilka dock ofta undantag gifvas. Den enda regeln som i fråga om själfva spelningen står orubbligt fast, är den, att alltid hafva ögon och tankar med sig, och den som följer denna regel har däruti den bästa hjälp.

Om spelaren spelar ett trumfspel, bör han gärna trumfa för att om möjligt oskadliggöra motspelarnes trumf. Äfven om han i ett lägre trumfspel litar på sina handkort, bör han, om motspelarne delat talongen och sålunda köpt för renons, trumfa en eller två gånger för att därigenom taga bort de små trumfarne hos den ene motspelaren. Sedan detta skett, kan han försöka med sina handkort. En klok spelare ställer dock om möjligt så att han, äfven sedan han trumfat ett par gånger, fortfarande har på sin hand högsta trumfen af dem som ännu finnas kvar i spelet. Är spelaren renons i någon färg, kan han våga dröja något med trumfningen i förhoppning att få användning för sina små trumf. Vid 8 spel, högre gaskar eller högre solo måste dock trumfningen börja snarast möjligt. Den spelare, som sitter i förhand och spelar trumfspel, har alltid en god ställning, emedan han omedelbart kan begynna trumfningen. En fördel för spelaren är ock att under spelet komma i efterhand. Den ene af motspelarne, mellanhanden, nödgas då offra sina stora kort, medan spelaren endast kastar sina hackor på dem, så framt han ej tar öfver dem med sina ännu större.

Men kommer spelaren i mellanhand, drabbar honom naturligen samma obehag. Hans granne till höger bör därför alltid, då han har utspelet, draga upp sin sämsta färg, naturligen under förutsättning att hans medspelare är bättre rustad och kan taga bort något eller några af spelarens större kort. På samma gång upplyser han sin medspelare om att detta är hos honom en svag färg. Har han flere kort i färgen, bör han dock ej spela det lägsta, ty ett högre kort framtvingar ofta hos spelaren ett högre kort, som sedan blir ett lämpligt offer för efterhandens styrka i färgen. Kommer spelarens granne till höger i förhand flere gånger, och de stora korten visa sig sitta på hans medspelares hand, skadar det ej att spela ut en ny