Sida:Hans fäders Gud och andra berättelser från Klondyke (1918).djvu/189

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

människa kan se och ändå leva. En väldig vit mur störtade sig över ön. Träd, hundar, människor — allt sopades bort, som om Guds hand hade torkat naturens anlete rent. Det var vad han såg, innan han ett ögonblick sviktade på sin upphöjda plats och sedan slungades långt ut i ishelvetet.