Sida:Heckscher Ekonomi och historia 1922.djvu/332

Den här sidan har korrekturlästs
322
IX. ”ALLTINGS ÅTERSTÄLLELSE”

2

Det är ej möjligt att ingå på en fördjupad behandling av slutsatserna ur dessa franska försök i deras tillämpning på vår egen tids läge utan att komma till penningteoretiska problem av ganska invecklad natur, och på detta ställe förefaller det därför lämpligast att hålla sig til de mest påtagliga resultaten.

Viktigast bland dessa synes mig vara svårigheten över huvud taget att vrida utvecklingen tillbaka. Det förflutna har betydelse genom att ha skapat dels det nuvarande och dels förutsättningarna för framtiden; men självt har det försvunnit för att aldrig återuppstå. Just häri är det som man har att söka berättigandet i att ägna sig åt stundens strider, ty sedan dessa en gång givit utslaget åt ena eller andra hållet, har en realitet satts i världen som aldrig kan göras ogjord. I alla tider har det varit vanligt att reformatorer uppställt ett äldre tillstånd som mål, men detta mål blir i regeln ej mindre utopiskt därför att det en gång har varit verklighet såsom del av ett sedermera försvunnet sammanhang. Karl XI:s reduktion kunde ej återinföra de samhällsförhållanden som rådde före de stora förläningarna och jordavsöndringarna, ty dessa hade nu en gång omformat verkligheten, hundratusen företeelser inom samhället hade steg för steg format sig efter dem och gjort hela samhället till något annat än vad det förut varit. På samma omöjlighet att väcka ett samhällstillstånd från de döda ha alla legitimisters ansträngningar strandat; de hemvändande franska emigranterna efter 1815 kunde lika litet återinföra 1789 års Frankrike som kavaljererna efter 1660 års