Sida:Hemligheterna på Stokesley 1870.djvu/42

Den här sidan har korrekturlästs

36

"Det är ej tillgjordhet. Hon är verkligen mildare och lugnare än ni. Du tycker ej, att din mamma är tillgjord, och Bessie liknar henne."

"Nej, mamma är ej lik Bessie."

"Och hvad nu angår David, huru kunde du göra narr af honom, när han försökte att tänka och och handla rätt."

"Han var så tokrolig," utropade Sam.

"Jag hoppas, att du en annan gång tänker, innan du talar."

"Man kan ej alltid vara så noga," svarade han otåligt.

"Det var ledsamt, ty jag trodde att man måste vara det, för att kunna handla rätt."

Han mumlade något för sig sjelf och sprang från henne i vredesmod, men hon fann så mycket godt hos honom, oaktadt hans ohyfsade sätt, att hon hoppades, han skulle blifva hennes vän och bundsförvandt. Det var mycket lugnt under middagen, och en stund derefter hemtade Susanna från barnkammaren sina två små syskon, George och Sara, af hvilka den förra var tre år, den senare aderton månader gammal.

Susannas bästa egenskap var hennes moderliga omsorg för dessa små, och äfven Sam tyckte mycket om att leka med dem.

Miss Fosbrook påminte Harry, att han skulle lära sig sin psalm, men han påstod sig hafva god tid dertill och qvarstod vid fönstret, sysselsatt att med fingrarne förfölja flugor, hvilka han likväl icke dödade, ehuru han plågade både dem och David, som trodde att han ämnade göra det. Detta var ust ej ett passande tidsfördrif på söndagen, då allt som är till, bör få njuta af sin tillvaro.

Aftonsången gjorde slut på denna lek; men miss Fosbrook kunde ej begifva sig af, innan hon haft en svår batalj med Johnnie. Hon hade beslutat, att han ej skulle få gå i kyrkan mera denna dag, emedan han uppfört sig illa der på morgonen, och kanske han