Sida:Henrik Schück Olavus Petri 1906.djvu/11

Den här sidan har korrekturlästs
5

såsom åskådare få vara närvarande vid denna gudstjänst, men gudstjänsten firades lika bra hans närvaro förutan. Begick han något brott, var det till kyrkan han vände sig för att erhålla syndaförlåtelse, och å hans vägnar mottog kyrkans ämbetsman sakramentet såsom underpant på hans återlösning.

Renässansens betydelse är att åter hafva öppnat människans öga för det värkliga och det personliga. I Italien, i denna stora andliga rörelses hem, se vi, huru denna personliga uppfattning tränger igenom på alla områden af mänsklig värksamhet. Inom bildhuggarkonsten söker man med kärleksfull noggrannhet återgifva människokroppen i dennas alla olika ställningar. Måleriet väljer djärft sina figurer från det dagliga lifvet och återger dem med en hänsynslös naturtrohet på duken. Undersöka och upptäcka blir nu forskningens lösen.

Petrarca, en bland renässansens första målsmän, berättar i sina bref en anekdot, som är betecknande både för den gamla och den nya tiden. På sina resor hade han kommit till Mont Ventoux vid Avignon. Då greps han plötsligt af en oöfvervinnelig lust att bestiga bärget för att från detta kasta en blick öfver landskapet. Till en början afvisade han denna tanke såsom bisarr och nästan löjlig, men så kom han att tänka på, att den makedoniske konung Filip en gång bestigit Hämus, och då resonerade Petrarca som så: när han, som var en gubbe, icke tadlades därför, så bör man åtminstone kunna ursäkta mig, som är en ung man. Så började han bärgbestigningen. Vid foten af bärget träffade han en gammal herde, som sökte afråda honom: hvartill