Sida:Henrik Schück Olavus Petri 1906.djvu/28

Den här sidan har korrekturlästs

22

Olavus blott bibelns klara ord; Doktor Nils däremot söker nästan aldrig att vederlägga honom genom ett annat bibelcitat, utan anför blott det sätt, hvarpå medeltidens skolaster, särskildt den berömde Thomas ab Aquino utlagt dessa ord, och någon gång försmår han ej ens att till stöd anföra tämligen moderna hymner. Man märker, att han icke ens fattat, hvarom striden innerst rörde sig — om människan för sin tro skulle bunden vid de berömde medeltidsteologernas auktoritet, eller om hon sjalf ägde rätt att pröfva deras utläggning af skriften.

Emellertid ansågs denna i våra ögon så svaga vederläggning dock så betydande äfven af en man som biskop Brask, att han sände den kring i landet såsom ett motgift mot de nya kätterierna.

Bland andra, till hvilka han afsände en redogörelse for de lutherska predikningarna i Strängnäs, var äfven den nye påflige legaten, Johannes Magnus, kort därefter Sveriges ärkebiskop. I sin skrifvelse påyrkade Brask i energiska ordalag, att Olavus Petri skulle ställas inför en andlig domstol, afsättas och dömas, men Johannes Magnus ägde ej Brasks djärfhet samt kände måhända i detta fall bättre den politiska ställningen. Han nöjde sig därför med att svara, att konungen lofvat honom att med sin myndighet undertrycka dessa kätterier. Hans ställning såsom påflig legat fordrade dessutom, att han uppträdde mera med foglighet än med stränghet.

Olavus undgick således denna fara, säkerligen genom det beskydd som Laurentius Andreæ nu var i stånd att lämna honom.