Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

DUGGREGNET


»Herre, du har åldrats på sista tiden. Vi ha åldrats bägge, och det kommer sig däraf, att vi ha så tråkigt. Ack, herre, det var ett dåligt råd jag gaf dig. De synder, som intressera mig, behöfva då och då en smula sol för att trifvas. Se här, du har gjort mig till en usel lumpsamlare!»

Och med dessa ord slängde han sin smutsiga påse mot tronens trappsteg så häftigt, att bandet brast och själarna fladdrade ut. De voro icke svarta, utan grå.

»Det är de sista människornas själar,» sade djäfvulen. »Jag skänker dem åt dig, herre. Men akta dig väl för att begagna dig af dem, om du har för afsikt att skapa en ny värld!»


*


Blåsten hvisslar i fönsterspringorna, och regnet porlar i takrännan, och nu

118