hwarigenom samma wetenskap, som således ifrån Grekeland först kommit til Rom, blifwit widare i Europa bekant; ty efter flere Auctorers mening, har det Musikaliska Studium, ifrån den tiden, med mera drift blifwit fortsatt, särdeles, sedan Påfwen Gregorius Magnus omkring A. C. 600, som på sitt ställe skall nämnas, märkeligen förbättrat Kyrko-Musik och sång. Men under desse tidewarf, måste dock de Norra orter i Europa icke wetat af annat, än en slät och enfaldig Musik, likasom Instrumenterna äfwen då i de fläste Länder tyckes warit ringa, samt utan mycken konst gjorde, och synes mäst bestått af Harpor och Cithror, fast än med flere förändringar, jemte Pipor, Lurar, Krumhorn, Trummor, o. s. w.
§. 4. Efter Påwiska wäldets utwidgande, kom sång och spelkonsten således i Europa än mera i anseende. Carolus Magnus, den förste Tyske Kejsare, har icke allenast warit stor älskare der af, utan ock, på flere sätt, befordrat kundskapen derom. In til hans tid skola endast 4 Musikaliska modi warit brukelige i Westerländerna, men igenom honom, blefwo 4 andra bekante. Ehuru flere Kejsare icke underlåto, at sedan än mera förbätra konsten, [1] .
- ↑ I Österlandet berömmes Kejsar Theophilus i 9 Sæculo för den som skyddat Musiken, samt sjelf
Alipus, Protolomäus, Euclides, Nicomachus m. fl. hwilket der anses som en stor skatt
