Sida:Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter.pdf/86

Den här sidan har korrekturlästs
55

framwisa sina Mästare. Wi gjöre endast den anmärkning, huru alt hwad Skaparen til timeligt behof, nöje och fördel i Naturen har nedlagt, igenom Christendom först blifwit satt i rätt bruk och wärde hos Europeiska folkslag, så at Wetenskaper, Slögder och Konster derigenom bekommit et bättre skick, samt til dess rätta ändamål, GUDs ära och Menniskans nytta, kunnat förkofras.

§. 5. I 10:de Sæculo, som ock de nästföljande, finner man derwid i allmänhet stora förbättringar. Hit intils hade Musikaliska kundskapen, ehuru många uptäkter derwid omtalas, ändock warit otilräcklig, ty såsom p. 39 är nämdt, sträckte den sig endast til någon inskränkt del, at åtskilja det Diatoniska, Chromatiska och Enharmoniska slägtet, och weta wissa toners proportion, men Composition och det som hörde til utförande af Musik, såsom tact, mensur m. m. war ännu obekant. Guido Aretinus [1] en Bened. Munk, som lefwat omkring A. C. 1024, war den, som icke allenast förbättrade

    der först sammanfattat sång med flere stämmor, likaså Osbernus, en Engelsk Bened. Munk och Præcentor i Canterburg, wid A. 1074, som utgifwit twå afhandlingar; de re musica och de vocum consonantis. Många dylika kunde för äldre tider upsökas.

  1. Han skall warit från Italien, och Staden Aretio eller Arrezzo, och är derföre bekant både under namn af Guido och Aretinus.