Gustaf Blom försäkrade sig icke behöfva ens en åttondels lott, men han ville gerna tala med herr Lazarus d. ä. i en annan sak. Han måste nu inskränka sig till sin egen affär och, ehuru ogerna, lemna tanken på Peter Kühns besök.
Lotterikollektören beklagade att tiden skulle vara så knapp eller rättare alldeles ingen, ty sabbaten var redan ingången, och en sann israelit underlåter aldrig att värdigt fira densamma. Då man hela veckan knogat och arbetat för att förtjena några få mark, ilar man på fredagsaftonen alltid till hemmet och lemnar bekymmerna utanför dörren. Om hemmet är aldrig så fattigt, står der dock alltid på den qvällen ett bord, dukadt med en ren, hvit duk och på duken står en armstake eller kanske blott ett par helt vanliga messingsstakar med brinnande ljus, som belysa en festlig anrättning, en anrättning som alltid är festlig, skulle den än vara mycket torftig.
— Då sätter jag mig till bords, hr Blom, — fortfor Ascher Lazarus och såg mycket andäktig ut, — och sjunger Davids herrliga psalmer med min gamla mor, som snart icke vet huru gammal hon är, och med min son Salomon, som skall blifva en stor bankir och nu har börjat en egen penningvexling vid sjelfva Grosse Burstah, samt min son Nathan, som har en butik för gamla, mycket billiga, men mycket vackra kläder på Hamburger-Berg, vid Spielbudenplatz, utanför Millern Thor — jag tillåter mig att rekommendera er mina begge söner, hr Blom — och med min dotter Sarah, som är en god dotter, blott hon icke längre vill tänka på syndiga skådespel, ... ursäkta, hr Blom, att jag säger
